Djurallergi

Människan har i alla tider omgivit sig med pälsdjur och de är en del av vår kultur. Hundar och katter fick förr bo utomhus eller i lagården, men numera lever husdjuren oftast i själva bostaden. Detta har fått till följd att eventuella allergibesvär blir kroniska, till skillnad mot pollenallergi som uppträder säsongsvis.

Mer än 15 procent av alla människor är allergiska mot hundar, katter och andra pälsdjur, vilket betyder att allergi mot pälsdjur är lika vanligt som pollenallergi. Trettio procent av de personer som har allergisk snuva och ögonkatarr är kattallergiker, och hälften av alla med astma har positiva tester för katt och/eller hund. Det är en vanlig vanföreställning att det skulle finnas "allergisäkra" hundar, katter och hästar, dessvärre är detta endast önsketänkande. Däremot skiljer sig olika pälsdjursindivider åt genom att de producerar större eller mindre mängder av allergiutlösande ämnen och partiklar.

I vårt samhälle är det idag nästan omöjligt att undvika kontakter med pälsdjur. Eftersom det behövs så otroligt små mängder allergen för att orsaka utveckling av allergi, sensibilisering, är det inte ovanligt att finna positiva allergitester hos personer som hävdar att de aldrig haft några djurkontakter. Epitel, stoff, intorkad saliv och urin från hund, häst och katt sprids via kläderna i skolor, fordon och möteslokaler i tillräckliga mängder för att barn med anlag att bli allergiska kan bli sensibiliserade.

Närbesläktade arter har delvis gemensamma allergen. Kattallergiker reagerar även på tigrar och lejon på cirkus eller i zoologiska trädgårdar. Hästallergiker kan få symtom av zebror och åsnor. Gnagare av olika sorter har blivit vanliga som keldjur och är starkt allergiframkallande.

Gnagare

Vad som gäller för våra vanligaste pälsbärande husdjur gäller i än högre grad för pälsbärande smågnagare som hamster, marsvin och möss. De är mycket olämpliga som sällskapsdjur eftersom de läcker blodäggvita ut med urinen och går och småskvätter för jämnan. Därmed hamnar de allergiframkallande ämnena i sågspånet eller vad nu finns i buren. När det torkar virvlar det upp i luften och sprids. Det är visat att cirka en fjärdedel av alla som arbetar med sådana smågnagare i laboratorier blir allergiska.

Symtom

Det riktigt stora problemet är att allergi mot pälsdjur som hund och katt kommer smygande, inledningsvis ofta med lindriga symtom. I början kanske personen bara får besvär vid luftvägsinfektioner. Först så småningom klarnar sambandet när närmare kontakt med djuret i fråga ger alltmer klåda, nysningar eller hosta. Instinktivt förnekar man iakttagelsen, men kanske märker man att man reagerar på andras hundar eller katter. Ofta blir sambandet klart först om personen varit skild från sitt eget djur en längre tid och får akuta besvär vid första återseendet.

Vid direktkontakt med djur kan man således reagera med de vanliga symtomen på allergi: klåda i ögonen, snuva, rethosta, astma och hudbesvär. Symtomen kan uppträda omedelbart men också efter flera timmar. Inte sällan bli besvären kroniska och förvärras av andra luftvägsirriterande ämnen såsom parfym, trycksvärta, rök och avgaser, dock utan att det kära djuret misstänks ha något att göra med symtomen.

Eftersom ett djur kan bli som en familjemedlem skapar det ofta stora problem och tragedier när någon drabbas av allergi och man måste göra sig av med djuret i fråga. Har man blivit allergisk mot pälsdjur bör man självfallet helt avstå från kontakt med pälsbärande djur - även de man inte reagerar allergiskt mot. Risken att sjukdomen förvärras och att man utvecklar allergi även mot andra djur anses annars vara stor. Under alla omständigheter bör man söka läkare, bli ordentligt utredd och få lämpliga råd och mediciner. Medicineringen är viktig för att undvika att få kroniska skador och besvär.

Åtgärder vid konstaterad pälsdjursallergi

• Skaffa inte djur om allergi finns i familjen
• Vid pälsdjursallergi - lämna bort djuret
• När du ska träffa personer som har djur eller vistas i lokaler där det funnits djur kan du förebygga besvären genom att medicinera i förväg
• Eftersom djurets allergiframkallande ämnen finns spridda i hela bostaden, är det inte tillräckligt att lämna bort djuret - man måste också allergisanera bostaden noga.

Allergisanera bostaden

• Dammsug hela bostaden vid ett och samma tillfälle
• Torka hårda ytor med fuktig trasa
• Tvätta mattor, överkast och övriga textilier
• Om djuret haft en favoritplats i någon möbel bör denna rengöras extra noga
• Håll hemmet välstädat
• Om någon i familjen har nära djurkontakt ska ombyte av kläder ske utanför bostaden
• Bilens klädsel innehåller rikligt med pälsdjursallergen om djuret vistats i bilen eller om du haft ridkläder på dig i denna.

Allergen från djur kan finnas kvar i en lokal i upp till 10 år.

Pälsdjursägare bör inte ta med sig djur till offentliga miljöer såsom

• Restauranger och affärer
• Bussar, tåg och tunnelbana
• Dagis och skolor
• Arbetsplatser

Skol- och Arbetsmiljölagen stöder också detta. Visa hänsyn!

Text- och faktagranskning: docent Hans Formgren leg läkare, specialist i allergisjukdomar